Kläderna blir ett grundkrav
Vissa människor blir stilikoner. De man härmar.
Vissa människor bär upp plagg som få andra. De man avundas.
Vissa människor är sina plagg, som de är gjorda för bara dem. De man gärna går bredvid på gatan.
Kan vi känna genom kläder? Hur mycket väljer vi varandra utifrån stil på brallan eller formen på skon? Jag tror betydande mycket. Mer än många vill erkänna. Även killar gör det. Flabbighet och omedvetenhet accepteras inte längre. Uttrycket av tillhörighet i samhällsgrupp blir bara en löjlig självklarhet, nu är det ett krav för attraktion.
Det är inte bara vi tjejer som ältar hur han fixat håret, om byxorna sitter på rätta stället på höften, om skjortan är för stor eller för tajt, om stilen känns naturlig eller för ansträngd. Det gör även männen. Varför skulle inte dom också bry dig? Vi ser tidningar med bilder på "perfekta par" som vandrar hand i hand - det är sol och ljummen luft, hans hatt ger skugga åt ögonen, hon har ett par raybans och vågigt hår som omringar käklinjen, han är slitna converse och avslappnad min, hon är en stor väska i mocka. Det ser så enkelt ut. Snyggt.
Vi utesluter människor för att de inte har kollen på kläder. Inte det vi anser är stil, vilket varierar från grupp till grupp, men här får vissa helt enkelt tänka till. Sanningen är sådan. Många vill ha det där. Snygga. Tillsammans med någon. Medan andra begär spotyfylistan på första dejten kollar andra in jackans fall och skornas knytning. Det är bara så det är.
