Höga förväntningar igen...
Skulle jag posta dom här bilderna? Skulle jag, är det ok liksom? Aja.. nu blev det så.
Det är tre av mina vänner, mina vapendragare i Stockholms uteliv, i den lattetäta vardagen och i biosalongen med hollywood meny doftande under näsan.
Bilderna är tagna under en fest i juli. Minns det som en skön kväll, en som många andra en varm sommarnatt. Tillsammans med dessa tre är det alltid bra. Sådär bra så att det inte behöver vara bra hela tiden. Det är okey att vara småbitter på livet, less på jobbet och känna sig lönnfet eller dissad. Att umgås är det viktiga, det som skapar distans till de egna tankarna. Jag är inte ensam.
Jag blir även glad av själva bilderna. Jag kan inte sluta tjata om min längtan efter vår och sommar. Den bild man målar upp, de förväntningar man alltid har och alla platser man ska se. Får man allt att bli som man tänkt sig? Verkligen inte. Det är alltid lite mer insekter än vad man minns, våren är alltid segare, vinet dyrare på uteserveringarna och vattnet i sjön lite kallare, men livet handlar så mycket om förväntningar. Vi människor vet ingenting om varandra, men vi kan längta tillsammans, samtidigt. Efter perfektion. Eufori och passion.
Jag längtar så mycket till sprittande björkar, skinnjackor, ballerinaskor och stekheta parkbänkar. Jag tror att den här sommaren kommer blir bättre än förra. Soligare, roligare och romantisk.
Inget fel att ha förväntningar... alls.
Det är tre av mina vänner, mina vapendragare i Stockholms uteliv, i den lattetäta vardagen och i biosalongen med hollywood meny doftande under näsan.
Bilderna är tagna under en fest i juli. Minns det som en skön kväll, en som många andra en varm sommarnatt. Tillsammans med dessa tre är det alltid bra. Sådär bra så att det inte behöver vara bra hela tiden. Det är okey att vara småbitter på livet, less på jobbet och känna sig lönnfet eller dissad. Att umgås är det viktiga, det som skapar distans till de egna tankarna. Jag är inte ensam.
Jag blir även glad av själva bilderna. Jag kan inte sluta tjata om min längtan efter vår och sommar. Den bild man målar upp, de förväntningar man alltid har och alla platser man ska se. Får man allt att bli som man tänkt sig? Verkligen inte. Det är alltid lite mer insekter än vad man minns, våren är alltid segare, vinet dyrare på uteserveringarna och vattnet i sjön lite kallare, men livet handlar så mycket om förväntningar. Vi människor vet ingenting om varandra, men vi kan längta tillsammans, samtidigt. Efter perfektion. Eufori och passion.
Jag längtar så mycket till sprittande björkar, skinnjackor, ballerinaskor och stekheta parkbänkar. Jag tror att den här sommaren kommer blir bättre än förra. Soligare, roligare och romantisk.
Inget fel att ha förväntningar... alls.
Kommentarer
Trackback
